Idén först publicerad på denna hemsida 02 04 05
Tillbaka till startsidan
Balansen mellan essentiella aminosyror, mäts med s.k. referensmönster, där man jämför halten essentiella aminosyror i mg per g protein i livsmedlet, med referensmönstret. Det referensvärde jag rekommenderar att man använder är FAO/WHO/UNO 1985 för småbarn, eftersom det har störst korrelation till det biologiska värdet (B.V.). Följande är referensvärden för essentiella aminosyror per g protein: Isoleucin 28mg, Leucin 66mg, Lysin 58mg, Metionin + Cystein 25mg, Fenylalanin + Tyrosin 63mg, Treonin 34mg, Tryptofan 11mg, Valin 35mg, Histidin 19mg. Anledningen till att Metionin räknas ihop med Cystein, är att Cystein enbart kan syntetiseras ur Metionin och är därmed en s.k. semiessentiell aminosyra. Ett annat exempel är Tyrosin som kroppen enbart framställer ur Fenylalanin.
Om vi tar råris som exempel, så har det brist av aminosyran Lysin, med en halt av 64% av referensvärdet, men ett visst överskott, 155% av Metionin + Cystein. I sojabönor är förhållandet det omvända, med Lysin 102% och Metionin + Cystein 85%. Man kan därför anta att en blandning av dessa, skulle vara effektivare än livsmedlen var för sig. Problemet är då vilka proportioner man skall ha. En metod som visat sig bra är följande: Man räknar ut procenthalten av referensvärdet (för de essentiella aminosyrorna) av de två livsmedlen. Därefter lokaliserar man de svaga och starka aminosyrorna, som kan kompletera varandra. Sedan ritar man in värdena i ett diagram enligt nedan. För att därefter dra linjer mellan den ena partens svaghet, till den andres styrka, vilket skall vara samma aminosyra. Där linjerna korsar varandra har man högsta möjliga proteinkvalité. Antalet mm från vänstra kanten till skärningspunkten, är den procenthalt av det högra livsmedlets protein, man vill ha i blandningen och antalet mm från baslinjen upp till skärningspunkten, är proteinkvalitén, räknat i Chemical Score (C.S.). Där C.S. 100 är högsta möjliga proteinkvalité.
Nu när man vet andelen av det högra livsmedlets
protein i blandningen, kommer vi till nästa problem. Eftersom råris och sojabönor inte innehåller lika mycket protein per
hg, kan vi inte ta 83,5% sojabönor i blandningen. Råris innehåller 7,4g protein per hg och sojabönor har 34g/hg. Vi behöver
en formel och den är följande:
X = A/(((B/C)-B+A)). Där X är viktprocent i decimalform av det högra livsmedlet i
blandningen, A är det vänstra livsmedlet proteinhalt i g/hg, B är högra livsmedlets proteinhalt och C är procentuell ( i
decimalform) andel av totalt protein i blandningen, som kommer från det högra livsmedlet. Sätter vi in värdena för råris
resp. sojabönor, samt sojaproteinets andel av totalt protein, får vi:
X = 7,4/(((34/0,835)-34+7,4)) vilket ger X=0,52
vilket är detsamma som 52%.
Det är inte enbart vegetabilier som kan ha nytta av att balanseras, utan också vegetabilie +
animalie t.ex. potatis + ägg eller två animalieprodukter, såsom mjölk och ägg.