HANDIKAPPSYSTEM




Man kan anta att man maximalt når ett visst stadium av styrka, efter år av träning, där man inte längre utvecklas, denna gräns är olika för olika individer, men för eliten finns det ett maximalt värde vid varje längd. Man kan därmed dra slutsatsen att för varje viktklass finns det en ideallängd. Man måste inte bara vara vältränad för att lyckas, det gäller också att vara av ideallängd och idealkonstution. Om du läst styrketeorisidan, vet du att styrka är beroende av i huvudsak tvärsnittsarean hos den arbetande muskeln och inte av hävarmens längd, därmed ökar styrkan med kvadraten av längden, medans vikten ökar med kubiken på längden, man får därmed ekvationen roten ur styrkan = kubikroten ur massan, vilket leder till att styrkan = massan upphöjt till 2/3. Om vi går efter internationella styrkelyftsklasser blir handikappen: -52kg = 13,93, -56kg = 14,64, -60kg = 15,33, -67,5kg = 16,58, -75kg = 17,78, -82,5kg = 18,95, -90kg = 20,08, -100kg = 21,54, -110kg = 22,96, -125kg = 25, +125kg(ca 140 kg) = 26,96. Talen står i direkt proportion till den maximala styrkan vid varje vikt, dock måste man lägga till ev. egenvikt. Alltså dividerar man sitt lyft med talet och får därmed sin poäng. Detta system överensstämmer inte helt med International Powerlifting Federation´s regler, beroende på att urvalet riktigt långa lyftare i de tunga klasserna är begränsat, samt att tunga lyftare ofta har mer hull än korta.


Tillbaka till startsidan